torsdag 30 december 2010

Vinteraktiviteter del I

Work session, Sonic ss 8A from Tobias Andersson on Vimeo.



På grund vår oerhörda motivation(eller snarare för att vi inte har något bättre för oss) har vi spenderat en hel del tid på kjuge senaste månaden. Detta trots att de senaste årens trend med snö på vintern, som även gör sej gällande i år, känns ovant för oss skåningar. Kanske vi helt enkelt inte har förstånd nog att hålla oss inne. Teamet består av Tobias("nittonåring med exterm utvecklingskurva"), Johan(pappaledig och nyligen återvänd skåning) och jag själv(nyss hemkommen från en deprimerande vistelse i frankrike).
Första tiden hemma för mej har mest bestått av att få tillbaka nypet och draget, och på den fronten har lunds trägrepp än en gång visat sej ovärderliga. Jag har även gjort en ny serie grepp under projektnamnet "Nu ännu mindre". Tobias är stark som fan och rev av sitten till "Duken" för några veckor sedan. Och Johan fullbordade sin comeback här om dagen med en bestigning av ovannämnda sittstarts ståstart. Men framför allt har vi gått fram och tillbaka(kanske i ett försök att hålla värmen) mellan projekten. Med i stort sett obegränsade tillgångar på tid, motivation och fingerstyrka är förhoppningarna stora om att iallafall några ska åka ner innan det blir för varmt någon gång i maj. De mest intressanta projekten är:

Huggsexa ss
Förmodling det lättaste på listan. Kan delas upp i en 7c+/8A del som leder in i ståstarten som är 7C/7C+, borde landa på 8A+ sammanlagt. En sak är iallafall som säkert, det är det bästa svåra problemt på kjuge både vad det gäller linje och moves. Klättring blir helt enkelt inte bättre än så här. Kalle var nära att göra den för två år sedan när han var ung och lovande men blir förhoppningsvis inte alltför besviken om någan annan gör den först.

En klok ko ss
Tobbes lilla baby med för kjuge ovanligt hårda slopermoves. Jag begriper mej inte på hur han gör det men han gör det iallafall. Moven är känsliga och explosiva på samma gång så det är svårt att veta hur svårt det egentligen är, men ligger nog i 8B-trakten.

La bohéme ss
En klockren linje med två långa moves på krimpar. Kompromisslös klättring, det finns liksom inget sätt som man skulle kunna komma undan med en lättare beta. Vi har gjort det första movet men det andra avisar oss gång på gång. Dessutom ligger den i ett köldhål. Skulle tro att graden ligger på 8B/8B+. Mer träning på trägreppen behövs här.

Tunn luft
Det, av oss iallafall, minst utforskade problemet på listan. Det ultimata projektet, ett stort tak högt över marken med långa moves på krimpar. Folk har stått och glott under det sedan man började klättra på kjuge. Jag har gjort första movet som består i att man tar två gaston ovanför huvudet för att sedan flytta upp en fot väldigt högt och det känns som att man går sönder invärtes. Sedan sträcker man sej ut till första krimpen i taket och faller därefter in i ett underkling, sen är det ett långt skickt till en spricka som jag tror är okej. Endast Oskar har lagt ner någon större ansträngning på det här problemet och hävdar att det är 8B+ iallafall.

Förutom projekten finns det även en del redan etablerade problem som vi inte gjort, sonic ss som det mest tilltalande och en del andra lägre problem av tvivelaktig kvalitet. Johan utnyttjade sin stora världsliga visdom(som imponerar Tobbe djupt) till att hitta en ny hälkroksbeta på ovanstående problem så nu är det bara 8A men betydligt skönare klättring. Här är en video från senaste sessionen, tyvärr var det is på de övre greppen.

http://vimeo.com/18298271

lördag 11 december 2010

onsdag 24 november 2010

Beastmaker

Nu ska det trænas. Beastmakern har anlænt och skruvas upp ikvæll i Copenhagen Boulders. Se en rescension hær.

onsdag 3 november 2010

Fyra sjuor & en åtta i Buthiers




Här kommer äntligen videon där Partage är med. Temat är highball, enjoy!

söndag 24 oktober 2010

Font update

Så har jag kommit hem igen. För första gången på flera år har jag inte längtat hem pga av sjukdom, skada etc och jag sitter och saknar skogarna runt Fontainebleau.

Det största som hänt under resan var helt klart under bestigningen av Partage. Jag hade varit och tittat på linjen efter 8 dagar i Font med endast en vilodag och bestämde mig därefter för att ta en vilodag till och sen försöka göra den. Sagt och gjort, jag kom tillbaka men det var alldeles för varmt för att fungera. Partage är en hög arete med crux på slopiga pinchar så det är ganska friktionskrävande. Jag bestämde mig för att ta det lugnt under resten av dagen och agerade istället caddy till Cal som kom upp för Lady Big Claques :)
Framåt kl 17 bestämde jag mig för att det var dags att prova igen och Öyvind kom med för att spotta. Jag tog ett par försök på mig för att hitta balansen men förstod snart hur jag skulle göra. Jag klättrade mycket stabilt genom bottenkruxet och trodde för en sekund att jag skulle göra den, men högre upp stötte jag efter en djup pocket nästan utan att titta efter den, missade och så var jag tillbaka på padsen. Nu visste jag i alla fall att jag kunde sända och gick snabbt på igen. Direkt efter kruxet höll jag på att flytta upp min fot när jag hörde ett hemskt knäck från fingret. Det var högt nog att höras 15 meter bort där James stod och filmade. SKADA :(
Jag har under ett års tid varit något otursförföljd när det gäller skador och det här kändes som den sista spiken i kistan. Jag gick iväg en stund och satt för mig själv. I mitt huvud tänkte jag att den sista chansen för mig att få klättra något som helst antagligen var just nu och jag gick tillbaka. Jag bad Öyvind tejpa upp mitt finger så jag inte kunde använda det och gjorde mig sen klar att klättra. Bestigningen blev något hafsig men jag höll ihop det hela vägen upp, det var nästan så jag inte trodde det var sant när jag lyckades hålla cruxpinchen utan att använda ringfingret. Partage är en av de finaste linjer jag sett och att ha fått klättrat den är något jag alltid kommer minnas.

Thanks to Leo, James, Rich, och Cal for a fantastic trip!


Ticklist:
Partage 8A+
l'UBIK 8A
Misericorde 7C+/8A
T-Rex 7C+

onsdag 6 oktober 2010

Göteborg bouldering

Igår stack jag och Gross ut till Utby och Gärdsås. Vi fick gjort dagens projekt som var Sockerbiten 7A, Åttabollen 7B (highball, dålig landning, två pads, uff) och La bousse sittstart 7B+. Kände också på det mäktiga projektet och det var riktigt fett! Behövs mer än två pads och massor av upptaggning.

Idag åkte jag, Walker, Hammie, Geir och hans tremänning från Island ut till Branta Trappan. Det slutade med total Jackpot för min del. 3 FA:
- Kristallklar 7A+, riktigt nice mantlingsproblem.
- Pengagrön Lädersoffa 7B, väldigt spektakulär campusklättring.
- Notoriskt S.T.O.R 7B+, morfoproblem med riktigt svår dyno.
Walker hade en tuff dag med riktigt sliten hud och Geir stötte på Rolly Polly som är en av Walkers highballs. Hammie hade det ömsom gött och ömsom inte så gött. Höjdpunkten var när hon fick komma tillbaka till Walkers armar efter att ha tvångspassats av en skåning.

söndag 3 oktober 2010

Törkerull 7B+, flash

Flash av Törkerull 7B+ i Foten. Outfitten är det senaste!

lördag 2 oktober 2010

Oslo update

Det som slår mig hårdast efter två dagar på Oslogranit är hur ont jag har i fingrarna. Kan märka hur bortskämd och tjock jag blivit av att bo i Kbh. Kan knappt crimpa längre och har definitivt glömt allt om hur man står på små steg. Idag har jag utöver detta blivit till allmänt åtlöje. Då jag följer Snikens devis om att light is right så reser jag med endast handbagage på touren. Detta innebar idag att jag istället för moderiktig klätterväska hade två matpåsar med mina grejer i. I kombination med att jag glömt klätterbyxor och nu får klättra i röda lånkalsonger stållångbenstyle och att jag har en röd skogshuggarkeps är synen av mig på klippan minst sagt mäktig. Har klättrat runt i många fina områden och bilder kommer förhoppningsvis inom en snar framtid.

Nu blir det balkankonsert i centrala Oslo och Sniken skriker på mig att vi ska möta Mackan om 10 minuter. Nu kör vi!

onsdag 22 september 2010

Reseplan

Efter alla skador och nu en 2 månaders period med nästan oavbruten träning är det snart dags att röra på sig igen. Har tackat nej till alla möjliga resor under den sista tiden för att kunna fokusera fullt på att komma tillbaka i form. Så vart bär det då av? Först flyg till Oslo för att hälsa på Sniken, Öyvind med flera.
Därefter buss till Ggb för klättring och indisk mat med Gross, Said, Bean, Papi med flera.
Efter detta rullar jag vidare mot Stocktown för go bouldering och NM på K2.
När NM är avslutat är nästa steg att hoppa på flyget till Paris för 2,5 veckors klättrande i Fontainebleu tillsammans med gubbarna från CORE. Ryktet sa att Malcom Smith skulle bo i samma gîte men det verkar som att han kommit på bättre tankar och ställt in. Tror han hörde rykten om att jag och Business har varit helt oslagbara på dips på sista tiden.
Efter Font blir det evt en tur upp till Sheffield för att sen återvända till the land with no rocks för att träna vidare. Om allt går som det ska så verkar det som att jag bygger Danska Mästerskapen för både juniorer (Århus) och seniorer (Odense) i november. Något jag gläder mig enormt till.

Hursomhelst, om ni bor på något av de stälen jag nämnt och tycker att det finns go klättring som jag inte får missa så skriv skriv skriv i kommentarsfältet!

Kalle out!

måndag 20 september 2010

Nya upptäckter och en nostalgitripp…

Hela sommaren har jag (Ola Olsson) hört talas om denna nya lilla klippa som boulderletarna Ehmann/Burgess nyligen hittat, dom pratade särskilt varmt om en lång travers som skulle bli en låååång resa. För ett par veckor sedan fick jag så äntligen möjlighet att besöka denna plats. Nu när jag stod framför förstod jag vad dom menade, den e sjukt lång, men med ganska stora grepp, jag tänkte att den kan vi kanske riva av idag. Efter lite uppvärmning var min plan att jobba in alla moven för att slutligen göra ett par press på hela. Jag kom 2/3 (när jag jobbade in moven) sen var jag helt slut och axlarna gjorde sig påminda i några dagar efteråt, vilken käftsmäll. Mycket imponerad av Burgess som har gjort 2/3 av traversen och det är bara en tidsfråga innan han sänder. Kör hårt JB…

Traversen med stort T (ca 3/4 syns på bilden)

I söndags gjorde jag, Lisa, Miffo(hund) samt Erik en tur till Torsebro för att få en liten nostalgiresa. Oj, vad det hade mossat igen. De klassiska linjerna var väl OK men ¾ var igenväxt. Eftermiddagen bjöd dock på några schyssta problem, rövarhistorier från ”då det begav sig” samt en väldigt skitig hund. Hela kvällen ägnade jag & Lisa åt att tvätta Miffot…

Lisa gör "Sötsurt" på Sockerbiten.

Erik klättrar "Sekten Sittstart" (sparsamt borstad).

Via Direkt...kan jag hjälpa till till med något?


söndag 12 september 2010

Totalboulder Nörrebro Klätterklubb

Igår var jag på en riktigt rolig totalboulder på Nörrebro (min nya hemmastadsdel) Klätterklubb. Benjamin Viberg hade skruvat ihop ca 30 problem och det var en riktigt go workout att jobba igenom dem.

Här kommer lite bilder:


NIIIIIPPET!!!

Bear Jörn

Beefy

måndag 6 september 2010

......and so it begins.

The week-end at Kjuge was great. The weather was on our side (which was nice)and the climbers began to arrive, hungry for some action. I managed to be there both days which was good, as i just got shut down by all most everything harder than 6c +. I arrived with big ideas of domination and mental images of flowing over the rock effortlessly on small vicious crimps with a smile on my face. the reality was sadly FAR from that of what my mind had fabricated . A bit too cocky, quite simply.After such a long break form bouldering (roughly five months) I found it hard to recruit that extra .........spark you need when bouldering as opposed to trad. The idea that you can and often should over grip the holds and crush it for 5 metres. No need to be gentle to the rock or be economical with your power. Basically , i just couldn't pull hard enough.
Thankfully though Sunday offered bigger and brighter things, after alot of reflection over my shite start the previous day.
The best thing about the week-end was seeing all the old faces and also the new faces. It really felt like the start of something good. Malmö and Helsingborg and K'stad were well represented as well as many others. The "Great Danes" were out in force as always. This mix can be expected and is nothing out of the ordinary. But was unusual was the visitors from Finland , Germany and Iceland. I can safely say that i've never ever met a climber from iceland before.
The mighty Harold Bohlin was also present, and without doubht flowing acoss the rock effortlessly with a smile ,as i had imagined for myself in my head .
Next week-end will be a toss up between Bohus trad and Kjuge. Two or three weeks ago it wouldn't have been a choice but now i feel really pysched for the boulders again. A tough choice but either way i kinda win.
If you were out this week-end and want to share a little then just leave the juicy details as comments here.
Shine on!! (see you on the stones soon)

Fortfarande inga bilder :(

Har precis kommit tillbaka från en liten tur upp till Västervik. Kräftskiva var huvudanledningen till att vi var där men vi fick också klättrat. Fick gjort Hourglass 7C (?) på Björnblocket i lördags. Ett riktigt häftigt problem på bara två hårda moves. Dynon till kanten är helt klart kruxet och jag fick prova ett par gånger innan det gick vägen. Christofer var också riktigt nära men fick en flapper och utan tejp är det bara spartaner som fortsätter.

Dagen efter kräftskivan stack vi till ett nytt område där vi hittade ett riktigt fett problem. Efter 30 min borstning av 5 pers var den klar att klättras. Det är numera en namn- och gradlös klassiker mitt ute i en skog. Ska se om jag kan få tag på lite mer info om den. Ståstarten gick snabbt att få klättrat men sitten visade sig varea riktigt hård och det var bara strongman Ry som kunde skicka. Grattis!

Nu tillbaka i Lund, vad händer nu?

fredag 3 september 2010

Pre-season warm-up.......Any-one?

It seems that more and more in the climbing community are talking about heading to Kjuge this week-end. A strong posse from Malmö are planning an attack on saturday if not both days. The west coast posse are set to make an appearance on sunday and monday as well as "The Locals". Thankfully my girlfriend has allowed me to borrow my own car (clearly "ownership" means nothing in a "realtionship"). Whats mine is ours and whats hers is her own. LOL! So i hope to get in both days to really jump-start the upcoming season.
Since the end of last season here in sweden i have been basically just been climbing solid. Mostly trad here in Sweden and Norway as well as a trip to Ireland and Czech Rep where we bouldered on the black sandstone.
So the time has come to dig out the small shoes,chalk bucket and brush. Having hardly given bouldering a thought all summer, i feel psyched to get on it and crush. Moving from trad to boulder can be a process (or,maybe its just me). A different approach is needed, an explosiveness and focus that sets it apart from climbing trad lines of a mediocre grade, as i do.
I know some lunatics have continued to boulder at kjuge all summer, but for alot of us it has been a long wait. For me, i feel the wait has been long enough. Am not expecting primo conditions but a good chance to repeat old favourites and get a feel for it again. Hopefully the weather will co-operate and we'll all have blast. Shine on!



tisdag 17 augusti 2010

Nothing new

I förrgår bestämde jag mig för att tvinga mig själv till vila minst 3 dagar. Det gick inte enligt planerna då jag idag nästan klättrade ut genom fönstret i lägenheten av rastlöshet. Stack ut till gymmet och körde lite lätt klättring samt coaching. Imorgon vila och sen tillbaka till träningen. Inom kort ska det börja klättras sten och då blir det filmer, bilder och annat godis här i bloggen. Håll ut!

lördag 31 juli 2010

Træning træning træning

Vad ska man sæga. Rubriken talar før sig sjælv. Træning varje dag och en brinnande drøm om att komma i form igen. Før nærvarande kænns det riktigt bra och jag mærker utvecklingen tydligt. Ser næstan fram emot næsta platå så att jag kan pusha igenom den. Det finns alldeles før många projekt i Kjuge før att man ska vara ur form i en længre tid. Snart!!!

torsdag 15 juli 2010

Update


Ok, dags for en liten update.

Gardagen spenderades med att satta upp vart stand har pa Outdoor 2010. ACn hade inte satts igang sa det var ca 35 grader varmt och inte sa najs.

Idag har massan borjat och det ar riktigt kul. Folk ar riktigt intresserade av var nya Limestoneserie och intresset for Core har definitivt okat under aret som gatt.

Haft ett mycket lyckat mote med Mammut och tror att det blir ett mycket bra ar med manga nya utmaningar.

Ikvall blir det Peak Performance fest dar Saidan ska spela och det blir riktigt gott. Ar det markligt att jag langtar hem for att trana aven om allt ar riktigt gott? :)

söndag 11 juli 2010

Vad hænder mannen?

Så kommer en efterlængtad (?) update. Jag har under høsten 2009 och våren 2010 kæmpat med fler och værre skador æn vad jag tidigare lyckats dra på mig under hela min klætterkarriær. Det har varit allt från stræckningar och inflammationer till pajjade revben och det har varit riktigt hårt att gå igenom. Nu har jag dæremot kunnat træna før fullt i øver 2 veckor och har inga kænningar av tidigare skador. Det kænns fantastiskt. Før nærvarande trænar jag i Copenhagen Boulders och BananaPark i Køpenhamn. Formen kommer sakta men sækert krypande och det kænns bættre och bættre varje gång jag kommit igenom en træningscykel.
I næsta vecka drar jag ner till Friedrichshafen før att representera CORE & Mammut Outdoor 2010.

Saker och ting børjar røra sig...

måndag 14 juni 2010

Tuzgle bouldering

Julien Nadiras har äntligen gjort klart sin nya film Tuzgle. Den kostar 5 euro och är det mest prisvärda jag sett i klätterfilmsväg!

Kolla in trailern på http://www.barakafilms.com/

söndag 30 maj 2010

Tankar om gradering

Jag beklagar längden på följande post men jag behövde uppenbarligen få utlopp för ett uppdämt behov att skriva av mig teorier, tankar, erfarenheter och personliga åsikter kring lite av det jag ser och läser om på 8a.nu. Detta är också delvis en direkt kommentar till en forumtråd på den berömda sajten.
(Edit: Efter en kommentar från Jens på forumtråden så inser jag att jag var otydlig och blandade ihop Jens med 8a.nu. Lätt hänt kan tyckas men jag ber 8a.nu om ursäkt och har tydligt rättat detta på några ställen nedan så att man förstår att min kritik och mina kommentarer är riktade till Jens och inte till 8a.nu.)

Om gradering av FA
Jag har som bekant också lite erfarenhet av förstabestigningar, även om det inte är på Stefans nivå. (Stort grattis Stefan!) I min värld funkar det så här:
Om jag gör en FA så FÖRESLÅR jag en grad när jag har klarat problemet. Vad som ligger till grund för förslaget är mina personliga värderingar baserade på:
• A - Yttre förhållanden
• B - Personliga styrkor/svagheter (vilket naturligtvis ställs i relation till "populationen" eftersom styrkor/svagheter är relativa begrepp)
• C - Dagsform (Hänger naturligtvis ihop med B och är ofta synnerligen svårbedömd)
• D - En jämförelse med liknande problem
Dessa faktorer väger jag mot varandra för att kunna FÖRESLÅ en grad. Svårigheten här är att både A, B och C varierar från dag till dag och följaktligen har de också vid varje tillfälle påverkat alla mina tidigare erfarenheter av D. Ingen exakt vetenskap med andra ord utan snarare en rimlig gissning baserad på min samlade erfarenhet som bouldrare OCH nytursmakare. (Här tror jag att Stefan har bättre förutsättningar än de flesta i Sverige att göra kvalificerade gissningar på denna nivå.)
Om problemet ligger på, eller väldigt nära, mitt personliga max så slås min samlade erfarenhet i spillror, faktor A, B och C får helt avgörande betydelse medan erfarenheter från D troligtvis saknas helt. Gissningen går från att vara rimlig, erfarenhetsbaserad och någorlunda objektiv till att bli chansartad och helt subjektiv. (Som i fallet med The Hourglass där Stefan kröner(?) sin personliga klätterutveckling med att klara sitt livs hårdaste boulder!)

Skillnader mellan att gradera FA och att "gradera" repetitioner
Jag ser några viktiga skillnader mellan att gradera som förstabestigare kontra att bekräfta alternativt föreslå höjning/sänkning i egenskap av 2:e, 3:e, 4:e-bestigare etc.
För det första: Som FÖRSTABESTIGARE försöker jag alltid sätta en grad som jag gissar kommer bli koncensus. Dvs här tar jag stor hänsyn till ytterligare en faktor:
• E - Vad tycker andra som har provat problemet? (Eller vad gissar jag att de kommer tycka med hänsyn taget till B ovan).
Här underlättar det naturligtvis att ofta klättra med andra som befinner sig på samma nivå, eller repetera många problem i närliggande grader som andra har satt upp. (Här har Stefan usla förutsättningar eftersom han är rätt så ensam på sin nivå och dessutom sällan reser såvitt jag förstår.) Men om jag REPETERAR ett problem så säger jag bara helt enkelt hur det kändes för mig personligen. Om alla andra som repeterar också säger vad de tycker så kommer man snabbt fram till en koncensus-grad.
För det andra: När jag gör förstabestigningen på ett problem så är sannolikheten inte särskilt stor att jag har hittat lättaste sekvensen. I alla fall inte om jag jobbar på projektet ensam (vilket jag tror att Stefan ofta gör). Med fler som repeterar så förfinas Betan och sannolikheten är stor att graden justeras neråt ett eller flera snäpp efter hand.
För det tredje: När jag repeterar ett problem är analysen aldrig så intensiv som när jag försöker gradera en FA. Det handlar inte om att jag gärna sväljer en soft grad utan om att gradanalysen vid en FA ofta är ett "vitt ark" som påbörjas långt innan jag klarat problemet medan jag vid en repetition redan har en "förutfattad mening" om hur svårt problemet är. Analysen påbörjas oftast efter bestigningen och avslutas gärna med ett lättsamt "det kan säkert stämma" på väg mot nästa problem. Ibland är det skönt att inte behöva tänka på grader utan bara klättra.
8a.nu Jens och grader
Personligen tycker jag att 8a.nu Jens fokuserar alldeles för mycket på vad enskilda personer anser om graden på ett enskilt problem. Det viktiga är ju vad de som klättrat ett problem kommer fram till för koncensus över tiden och där är ju allas åsikt lika intressant. 8a.nu:s Jens individ-fokusering gör att många faktiskt både drar sig för att gradera sina FA och att ned- eller uppgradera problem för att inte riskera att få några paragrafer jantelag uppläst för sig. Jag tror tyvärr att 8a.nu Jens väldigt effektivt bidrar till "jante"-mentaliteten genom att aktivt basunera ut statistik om "felgraderade" problem som räddas av "modiga & ödmjuka" klättrare. Och trots att tio klättrare bekräftat en grad till 7C+ så ropas det direkt "kejsarens nya kläder!" när den elfte tycker 7C. Koncensus är ju fortfarande 7C+ tills majoriteten tycker annorlunda, eller hur?
Och olustkänslan man får av att föreslå en lägre grad på kompisens FA, med risk för att göra honom besviken, förstärks nu av att man dessutom riskerar att bli stämplad som "brave and humble"!
För att förekomma detta så har jag nästan konsekvent vid mina FA föreslagit en grad ett steg under det jag upplevde. Dvs om problemet kändes som 7A+ så föreslår jag 7A. Detta grundar sig mer i en (obefogad?) rädsla att bli uthängd som någon som graderar soft och jagar billiga poäng i ett rankingsystem, än i en rädsla att problemet skall ha "fel" grad. För grader som är ”fel” justerar sig själv över tiden och eftersom det ofta tycks vara lättare att gradera ner än att gradera upp, så tenderar "softa" problem att få en koncensus-grad snabbare än "sandbaggade" problem. Med ovanstående i beaktande ser jag det som helt logiskt att 50% eller så av de hårdaste problemen nedgraderas. Det är bara ett sundhetstecken och ett kvitto på att koncensus-systemet fungerar!
Mitt bidrag till jante-kulturen genom att alltid feg-gradera tror jag tyvärr knappast har gynnat vare sig min personliga klätterutveckling eller klättringen/klättrarna på Kjuge där jag har varit aktiv nytursmakare.

Benchmarking
Att avgöra vad som är "benchmark" 8B+ är ju faktiskt helt omöjligt förrän ett flertal 8C har etablerats, repeterats och jämförts mellan ett stort antal individer. När Stefan med ett imponerande track record föreslår 8B+ på The Hourglass så är det just bara ett FÖRSLAG baserat på HANS erfarenheter och eget track record. Han har uttryckt sin osäkerhet genom att säga att problemet KAN vara lättare. Tiden, fler repetitioner, och jämförelser med "benchmark" 8B+ kommer visa om Stefans chansartade och helt subjektiva gradgissning är rätt.

Ansvarsfördelning
Stefan skall knappast behöva ta ansvar vare sig för att 8a.nu utropar bestigningen av The Hourglass som historisk (det vet vi ju inte ännu) och inte heller för att 8a:s träffsäkra statistikanalys (som ju är en självuppfyllande profetia eftersom 50% av problemen nedgraderas) visar att graden måste vara fel. För Stefan är The Hourglass fortfarande det svåraste han klättrat.
Stefan behöver inte heller ta ansvar för vem som repeterar, och under vilka förhållanden det sker. Och även om koncensus-processen förutsätter att alla som repeterar säger ärligt vad de anser om graden så har man ju faktiskt inte någon skyldighet att höra av sig till 8a.nu Jens eller någon självutnämnd rättsinstans för att meddela sin syn på det hela.

Det vore förmätet av mig att yttra mig om hur Jens Larssen skall driva sin sajt (som berikar mitt klättersurfande på mer än ett sätt) men jag tar mig ändå friheten att komma med ett ödmjukt råd eller två: 8a.nu behöver knappast ta ansvar för huruvida Stefans (eller andras) motiv för att föreslå "banbrytande" grader är en jakt på mediautrymme, sponsorpengar eller andra djävulska motiv. Det räcker utmärkt med att rapportera att Stefan har berikat klättersverige med ytterligare ett problem som kan vara allt från sjukt hårt till förbannat hårt. Personligen tror jag inte att Stefans har haft några illvilliga baktankar med att klara problemet.
Om Jens också har en ambition att ta ett journalistiskt ansvar, utöver att skriva spekulativa "ledarspalter" med personliga reflektioner, så är det ju bara att göra ett reportage där han låter intervjua alla inblandade, klargöra fakta i ”målet” och kanske gör ett fotoreportage på plats. Och skulle The Hourglass med tiden bli nedgraderad så har det i sig inget nyhetsvärde i sig eftersom det är naturligt och en del av koncensus-processen att många problem blir nedgraderade enligt resonemanget ovan.

8a:s funktioner med databas, loggbok mm är ju helt suveräna! Stort tack till Jens, m fl! Om snacket om nedgraderingar avdramatiserades och lämnades till de som faktiskt repeterar problemen, tex genom en funktion liknande den på bleau.info, så skulle sajten också bli ett ovärderligt verktyg för att på ett smidigt och snabbt sätt nå koncensusgradering på specifika problem.

Men...
...om orsaken till att 50% eller så av alla boulders har för softa grader är att 50% av de som klättrar är media- och sponsortörstande lögnhalsar med uppblåsta egon, ja då kommer vi aldrig komma till koncensus.
...om strävan är att kontinuerligt ha ett i realtid uppdaterat och rättvist rankingsystem world wide så funkar det inte att tiden har sin gång och graderna rättar till sig efter hand. Då måste någon ta på sig ansvaret att slåss mot väderkvarnarna.

"Time Comparison Grading"
När jag ändå har ångan uppe så vill jag också passa på att lämna en kommentar till Jens egen teori ”Time Comparison Grading”.
Notera att jag i faktorerna A-E ovan inte nämner tiden som en faktor att ta hänsyn till när jag graderar. Hur många försök eller hur mycket tid jag lägger på ett problem är av väldigt liten betydelse ställt i relation till faktorerna A, och B, och C. Låt mig ge några exempel:
• På sommaren går jag ofta bet på problem kring 7A, trots många försök, men på vintern kan jag göra 7B snabbt.
• Ett tekniskt problem känns inledningsvis svårt och kräver oftast fler försök i jämförelse med ett powerproblem i samma grad. Men när man väl har knäckt "koden" så känns det tekniska problemet plötsligt lika "lätt" som powerproblemet. Samma grad men med helt olika tidsinsats.
• För vissa problem har yttre förhållanden helt avgörande betydelse. Det kan räcka med att byta dojor eller att vinden friskar i för att man på nästa försök skall sända problemet man jobbat på i flera dagar. Tänk om det inte börjat blåsa!? Då hade man kanske fått lägga flera dagar till på problemet. Marginalerna är ofta förbannat små!
• Rätt beta har ALLTID avgörande betydelse. Det kan vara så uppenbart som att dyna i stället för att låsa, eller så subtilt som en liten positionsförflyttning av tyngdpunkten. I båda fallen kan dagar av arbete och en känsla av "omöjligt" snabbt förbytas i ett "send". Och med rätt betatips från kompisen kan man få en glädjande flash istället för att lägga dagar på ett problem.
• -Om man har 6C+ som max och en klar vinterdag repeterar en 7A på några försök, beror det då på att man är i bra form eller att förhållandena är perfekta eller att problemet egentligen är 6C+?
• Om man har 7A som max och en gråmulen vinterdag misslyckas på en 6C+ efter många försök, beror det då på att man är i dålig form eller att förhållandena inte är perfekta eller att problemet egentligen är minst 7A+?

Avslutningsvis en liten historia på samma ämne:
Enäggstvillingarna Ben & Jerry har klättrat några år och båda har klarat 7C+ som bäst, efter några dagars arbete. En vårdag jobbar de på ett mycket vackert projekt tillsammans. De är i bra form och lyckas göra alla moven samma dag. De är överens om att problemet nog skulle kunna vara 7C+ men att det nog krävs några dagar till för att sända. Båda är lika taggade att klara problemet men väljer lite olika strategi för att nå sitt mål. Ben går hem till källaren, bygger en woody-replika av problemet och tränar bara inomhus hela sommaren, stenhårt och specifikt, medans Jerry fortsätter att nöta ute på problemet under hela sommaren och förfina betan. På höstens första kalla dag åker de ut tillsammans och båda bröderna lyckas faktiskt dagsflasha problemet under perfekta förhållanden. Det var Bens andra dag på problemet men Jerrys tjugonde.
Båda bröderna hade till fullo anammat en ny revolutionerande graderingsteori baserad på tid, och Ben föreslår 7C för "det gick ju så snabbt och lätt jämfört med tidigare 7C+". Jerry däremot föreslår 8A för "det tog mycket längre tid än tidigare 7C+." Några år senare när en rad repetitioner resulterat i en koncensus-grad så skulle det visa sig att sanningen låg som vanligt någonstans mitt emellan, av orsaker som inte hade något med tidsinsatsen att göra...

Detta var mina personliga synpunkter och reflektioner. Jag räknar inte med att få medhåll från högre instans :-)
Over and out!
/Harald

fredag 16 april 2010

Katalonien

Sitter i Bisbal de Penedes i Katalonien och gottar mig. Har traffat en god van som har tagit hand om mig och gett mig husrum och skjuts till de fetaste cragsen. Det har omradet ar otroligt. Det finns mer sten har an nagon annan plats jag sett tidigare. Skulle verkligen inte veta var man skulle borja som utvecklare.

Imorgon aker vi till Targasonne i tva dagar. Det blir riktigt kul att antligen se! Aterkommer med bilder osv.

söndag 28 mars 2010

Våren kom och gick...

Jag var ute och kænde på stenen under torsdag och fredag. Førhållandena var fantastiska och vi hade sol och ca 15 grader. Massor av klassiska problem repeterades och det blev fotat en hel del. Fotoupdate kommer i dagarna. Vill bara sæga till alla som planerar ett Kjugebesøk i påsken att snøn ær borta från blocken och problemen ær fortfarande fina! I Kbh igen nu och det verkar som att høsten kommit før tidigt. Regn och blåst. Vad hænde med sommaren?

lördag 20 mars 2010

Död och pina 7A

Död och Pina 7A from René Thyme on Vimeo.


...fra vores tur til Kjuge i nytåret kommer her lige et enkelt ekstra problem, Död och Pina.

torsdag 4 mars 2010

Nyårsfilm från OPC

Vårt trogna Packing CREW från Odense har än en gång bidragit med en film. Det är framförallt problemet Splinter (#1 i spellistan) som väcker mitt intresse. Den ser helt fantastisk ut!!!

 Filmen finns också att ladda ner i HD.

tisdag 23 februari 2010

Font update

En miserabel typ...

Sliter pa Cocoon 7C...

onsdag 17 februari 2010

Svenska Mästerskapen 2010

Nu är det klart att ledbyggare för SM 2010 i Malmö blir Johan Gross från Göteborg och jag själv. Vi kommer jobba hårt för att göra det till en riktigt go tävling. Plats blir Stapelbäddsparken och tid blir i sommar :)

söndag 7 februari 2010

Progress!

Jag måste bara dela med mig av det här. Så svinigt mäktigt! Idag gjorde jag mitt projekt på Väggen II som är Level 1:1. Jag var också extremt nära att göra Level 1:2-movet som är en extension på problemet. Detta innebär alltså att jag kan hoppas på att i alla fall kunna riva av Level 1:2 moves relativt snabbt och kanske att jag kan börja fingra på Level 2:1/2:2 i hyffsad tid till deadline. Deadline är 20/2 då det är dags att åka tillbaka till Font igen. Jag är fruktansvärt glad att kunna träna igen utan att ha ont. Min skada är inte borta men den påverkar mig knappt längre. Så glad och taggad!

onsdag 27 januari 2010

Ny snöstorm

Kjugekull 050

Så var allt borstande förgäves :) Det är snöstorm i Skåne!

tisdag 26 januari 2010

Erik gör Duke of Alba 7C+

Kjugekull 042

Mer motlutsklättring och skryt

När vi kom fram till Kjuge i lördags mötte vi genast upp med ingen mindre än Harald själv, som i god stil borstat upp nästan hela Lithium direkt. Efter en stund av försök och ytterligare etisk skolning nådde vi den fasanfulla insikten att problemet som vi försökte göra faktiskt inte existerade. Vi använde nämligen en sekvens som förde oss allt längre åt vänster och till slut var det ytterst svårt att säga vilka grepp som egentligen ingick.
Harald, som helt hade förlorat lusten att leva, gick, som så många andra tidigare har gjort innan honom, till Duke of alba-grottan för att söka tröst. Jag och Kalle försökte finna ny motivation på Regretto, och lyckades iallafall hyfsat, det är svårt att vara omotiverad när man klättrar på ett så fint problem. På mitt bästa försök föll jag på sista movet, det på väg till kanten alltså, så nästa gång, utan snö på kanten, går det nog.
Kalle kände långsamt krafterna återvända och vi gick vidare till Duke of alba, där Kristian och Harald stod och slet. Efter träningen på level III-krimpar i Lund så kändes greppen betydligt större och jag kunde göra problemet som tidigare har känts desperat på andra försöket för dagen. Kristian var väldigt stabil på första movet(kruxet) men dabbade gång på gång väggen bakom när han tagit kanten, nästa gång. Jag kände även lite på sitten(8A+) som bara tillför ett move, men det movet är väldigt långt, och det är brant och greppen är väldigt små. Det är precis så jag vill ha ett problem, tre moves var av ett är stenhårt. Eftersom jag har klättrat en hel del rep i mina dagar kan jag nämligen ofta komma undan på längre problem och det känns inte som samma utmaning. På ett långt problem kan man jobba in alla moves till perfektion och veta att man kommer att göra det för eller senare, men är det bara ett move och man inte kan göra så är det bara att gå hem och skamma sej.
Ett annat problem i samma anda som vi testade dagen efter är sittstarten till Sonic, stenhårt, och jag kommer tillbaka.
Till sist gjorde vi en miljon försök på block rocking beat(7B) och till slut kom Kalle upp och förtjänade sin hallonpaj på max.
Jag kan även passa på att nämna att jag tagit bort Aerodynamiten lågstart från mitt scorecard och det finns forfarande chans att göra först repetitionen.

måndag 25 januari 2010

Video från helgen

Jag och Erik har precis kommit hem från tre dagar på Kjugekull. Höjdpunkten var när Erik skickade Lajfstajl 8A som är på videon här ovan. Inom kort kommer en utförligare rapport av Erik ;) Kanske…

lördag 23 januari 2010

Chrystal Ball, Hampi

Ett läckert problem med ett riktigt stort move :)

torsdag 21 januari 2010

Double Tap, Hampi

Den från Pilgrimage kända dubbelareten.

tisdag 19 januari 2010

Sleeping Buddha, Hampi

Ett riktigt fint problem i Hampi som inte är så lätt som man kan tro… Till sist kommer Cake Man och säljer kakor :)

söndag 17 januari 2010

Vinterbestigningar och sånt

Jag och Tomas Tobiassen, det norska esset, anlände i torsdags till ett snötäckt kjuge. Vi gick till matadorstenen för att värma upp och där fann vi förutom ännu mer snö även Tobbe som satt inne i duke of alba-grottan och skämdes. Tomas gjorde snabbt ferdinand sittstart och efter en fruktlös session på lajfstajl gick vi vidare till huggsexa.
Norsken gjorde även här ett snabbt jobb av problemet, dock även denna gång utan ordentlig urtoppning på grund av snön, något som skulle komma att bli kännetecknande för våra tre kalla dagar på kjuge. Tobias fick snabbt hål i huden eftersom han tidigare försökt på sittstarten till duke of alba, möjligen kjuges vassaste problem. Själv jobbade jag lite på sittstarten till huggsexa som sannerligen är ett fett problem.
Därefter gick vi till Alla vill till himmelen... och även här briljerade vår norske vän, men tyvärr nöjde han sej även här med att klättra upp till där snön började, vilket i det här fallet innebar att han från den bra pinchen ca. 1/3 upp för problemet.

Efter denna första uppvärmningsdag på kjuge var vi redo för hultastenen, och briljeringen fortsatte. Tomas gjorde i ett fåtal försök superproblemet Benchmark 7B+, gjorde sedan en imponerande flash av Högmod, och var därefter ruskigt nära att flasha även Tvekampen(7C+/8A ). Samtliga problem gjordes i god norsk stil, dvs utan ordentlig urtoppning.

Tillbaka på kjuge nästa dag passade vi på att testa Claus nya , Regretto, och vi kan bara bekräfta att den är ett trestjärningt problem, dock var vi båda för fega för att commita.
Efter att ha gjort Adamantium, AOG, gick vi till Aerodynamiten som nu för tiden även är berikad med en lågstart(8A). De tre minusgraderna gjorde sitt till för sticket på pinchen i cruxet och jag kunde göra den första men förhoppningsvis inte sista repetitionen av detta delikata problem. Graden känns svår att förhålla sej till eftersom det är den typen av problem som känns lätt när man väl gör allting rätt men omöligt annars, men antagligen är 8A inte helt fel ute.
Det kan tilläggas att jag gjorde problemet i norsk stil, något som jag naturligtvis skäms för.

Vi avslutade med att klättra ett gäng mer moderata klassiker så som Bäcklunds blodiga barn, Tryggare kan ingen vara, Kung fu, Fight club, Vaselin och Stearin. Så sammanfattningsvis kan man säga att vi hade tre grymma, om än kalla, dagar på kjuge.

Erik Out

måndag 11 januari 2010

Nya Pilgrimage, Hampi 2009

Vad händer om man släpper lös två fullständigt galna danskar i Hampi, Indien? Det får ni se här:

I rollerna som Chris och Nate har vi Anders och Jeppe :)

tisdag 5 januari 2010

Regretto 7C+ FA?

Regretto 7C+. Kjugekull, Sweden from Jens Jørgensen on Vimeo.


Som lovet er her videoen af Regretto 7C+. Problemet er med stå/hopstart, men en Sit Start vil være mulig for de ekstra stærke!
Som beskrevet tidligere ligger problemet på det store blok til venstre for Stress 7B (I-8:H1, i guiden).

söndag 3 januari 2010

nyt problem? Regretto 7C+

Ny Hård Linje i Kjuge?
I går lørdag klatrede Claus Vedel hvad vi tror er en ny FA i Kjuge.
Linjen går på det store blok til venstre om Stress 7B ved træet med rebet i.
Han forslår graden 7C+ og kalder problemet Regretto.
Film kommer senere...