Jag och Tomas Tobiassen, det norska esset, anlände i torsdags till ett snötäckt kjuge. Vi gick till matadorstenen för att värma upp och där fann vi förutom ännu mer snö även Tobbe som satt inne i duke of alba-grottan och skämdes. Tomas gjorde snabbt ferdinand sittstart och efter en fruktlös session på lajfstajl gick vi vidare till huggsexa.
Norsken gjorde även här ett snabbt jobb av problemet, dock även denna gång utan ordentlig urtoppning på grund av snön, något som skulle komma att bli kännetecknande för våra tre kalla dagar på kjuge. Tobias fick snabbt hål i huden eftersom han tidigare försökt på sittstarten till duke of alba, möjligen kjuges vassaste problem. Själv jobbade jag lite på sittstarten till huggsexa som sannerligen är ett fett problem.
Därefter gick vi till Alla vill till himmelen... och även här briljerade vår norske vän, men tyvärr nöjde han sej även här med att klättra upp till där snön började, vilket i det här fallet innebar att han från den bra pinchen ca. 1/3 upp för problemet.
Efter denna första uppvärmningsdag på kjuge var vi redo för hultastenen, och briljeringen fortsatte. Tomas gjorde i ett fåtal försök superproblemet Benchmark 7B+, gjorde sedan en imponerande flash av Högmod, och var därefter ruskigt nära att flasha även Tvekampen(7C+/8A ). Samtliga problem gjordes i god norsk stil, dvs utan ordentlig urtoppning.
Tillbaka på kjuge nästa dag passade vi på att testa Claus nya , Regretto, och vi kan bara bekräfta att den är ett trestjärningt problem, dock var vi båda för fega för att commita.
Efter att ha gjort Adamantium, AOG, gick vi till Aerodynamiten som nu för tiden även är berikad med en lågstart(8A). De tre minusgraderna gjorde sitt till för sticket på pinchen i cruxet och jag kunde göra den första men förhoppningsvis inte sista repetitionen av detta delikata problem. Graden känns svår att förhålla sej till eftersom det är den typen av problem som känns lätt när man väl gör allting rätt men omöligt annars, men antagligen är 8A inte helt fel ute.
Det kan tilläggas att jag gjorde problemet i norsk stil, något som jag naturligtvis skäms för.
Vi avslutade med att klättra ett gäng mer moderata klassiker så som Bäcklunds blodiga barn, Tryggare kan ingen vara, Kung fu, Fight club, Vaselin och Stearin. Så sammanfattningsvis kan man säga att vi hade tre grymma, om än kalla, dagar på kjuge.
Erik Out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
35 kommentarer:
Tobbe "the cave man"! När kommer du till Värnamo?
Bra skrivet Erik.
Svak nordmann; dårlig psyke, dårlig stil og dårlig klatring...
Skammer meg her hjemme...
Tomas
Så Tomas, var ledsen att jag inte kunde komma ut. du är välkommen tillbaka! gillade du det? Starkt jobbat alla tre!
Naturligtvis starkt att nästan klara flera hårda problem! Själv satt jag hemma och tickade...
Vad är det för skillnad på vatten och vatten? Om vattnet är fruset så verkar det tydligen ok att hävda en bestigning trots att man inte kan toppa ut. Om det är blött så kan man inte hävda en bestigning trots att man inte kan toppa ut. Är det detta som är snö-kaos?
Med all respekt för alla inblandades kapacitet och sannolikhet för en trolig urtoppning med eller utan vatten på toppen: Det finns inga gråzoner. Tycker jag.
Ok, men då är det kanske bättre att vi allihopa stannar hemma och ruttnar istället? Jag tycker att en god etik bör främja upplevelsen, t.ex. som att det i yosamite anses som bättre stil om båda i replaget klättrar istället för att andremannen jumarerar. Vad är det som är så heligt med att "hävda en bestigning", kan man inte bara få klättra och ha kul?
klättra du och ha kul, men ticka inte om du inte toppat ut :P min åsikt.
Ett klassiskt yttrande när man vill tumma på etiken: "det viktigaste är ju att man har roligt".
Uppenbarligen är det roligare att hävda första repetitionen av ett problem än att bara klättra och ha kul. Här skruvas etiken för att främja en individs upplevelse.
Jag vill inte vara en glädjedödare. Jag tror inte att ni hade ett tråkigare träningspass på Kjuge än vad jag hade i min källare. Jag toppade inte heller några problem. Det låg visserligen ingen snö på slutjuggarna men jag hade tejp på ett finger och hål på en sko. Nästa gång går det säkert bättre för oss alla. :-)
En tanke: Vad händer om hela blocket är täckt med snö? Kan man ticka allt då? Det måste vara hur roligt som helst ;-)
Til Carl Ola: Var hyggelig å få komme, gillade det absolutt! Alle fordommer ble blåst av banen. Satser på å komme igjen en gang på våren, men med det første må jeg pleie mine forfrysne tær!
Tomas
Hva gjelder diskusjonen om vatten och vatten; i helgens tilfelle gjorde jeg det jeg følte jeg hadde mulighet til å gjøre mht uttoppinger, catching til tak med snø på etc. At jeg kunne gjort mer for å gjøre ting i bedre stil, er helt sikkert, men det føltes ikke meningsfullt der og da. Jeg har ikke påstått bestigning av noe som helst, men tar vi for eksempel Ferdinand sit start, så gjorde jeg ståstarten, mantlet opp og hoppet ned. På sit starten tok jeg toppjuggen, og hoppet ned derifra, for å unngå styret med å klatre opp og ned og fram og tilbake. Om dette var noen bestigning, blir da et offer for diskusjon, for meg betyr det ingenting. I en svart-hvitt-verden, gjelder det neppe.
Problemene oppstår naturligvis når noen går ut over det som kan etableres som en svart-hvitt etikk, og påstår at det gir et mer nyansert bilde av verden(og klatrebestigninger i dette tilfellet).
Et eksempel er Aerodynamitten, hvor toppen var helt snødekket. Det var på grensen til umulig, og skal man operere i en svart-hvitt-verden, så var det ingen bestigning. Vi er nok alle enige i at mange av tingene ikke ble gått i "god stil", men er det ikke fortsatt kommentarverdig? Skal man holde kjeft om alt man gjør inntil man har gjort det i den konsensusmessige stilen? Jeg syns det forteller noe om en viss prestasjon å ha klart å for eksempel gå ”alt det harde”, det er likevel så klart problematisk hvis man påstår å ha gått noe.
Gråsonene, som Harald ikke vil tilkjenne debatten om etikk, finnes. Spørsmålet er om de er en interessant del av diskusjonen. Det er klart at man opererer med en enklere etikk om de ikke finnes, men blir ikke konklusjonen da at man ikke får "nevne" en "nesten-bestigning"? Differensen i den klatremessige prestasjonen er veldig liten, skal da resultatet(ascent, ikke-ascent) være uendelig stort? Erik spør hva som er det ”hellige ved å påstå en bestigning”, men problemet ligger vel nettopp i hva det er å påstå en bestigning; jeg vil tro at å ha gjort en bestigning betyr å ha gjort noe i god stil, etter de etiske standardene.
Likevel er det ikke slik at Erik eller jeg har påstått bestigninger, men heller ”vinterbestigninger”. Om dette er et begrep Harald vil ta i sin munn, er derimot et annet spørsmål. Jeg vil si at klatring generelt, og prestasjoner spesielt, blir mer nyanserte om man opererer nettopp med gråsoner. For mange er det av interesse å vite om noen har vært ”nærme” å gjøre noe, og det har både jeg og Erik. Om vi har ”gjort” problemene, er et annet spørsmål, og det får være opp til den enkelte å vurdere.
Jeg ser ikke noe stort problem i å operere med en ”utad” og en ”innad” etisk standard; en utad/generell som gjelder for førstebestigninger og i guidebooks, mens alle må være fri til å publisere sine bestrebelser med å klatre bestemte problemer. Om man da vil gi Erik noen ”cred” for å ha gått de harde flyttene på Aerodynamiten låg start, så la det være hans eller hennes ”problem”, men la det igjen ikke claimes ascents.
Hva gjelder å for eksempel publisere det som en ”ascent” på 8a er noe annet, da en engelskmann som sjekker ut Eriks scorecard ikke vil forstå ”vinterbestigning” eller liknende, og at man da påstår en bestigning i ”større grad” enn det man kanskje har rett til(poengsystemet på 8a er jo et annet ”problem” i denne sammenheng).
Og Harald poengterer jo et viktig poeng ved gråsonene, som vi i dette tilfelle kalte ”vinterbestigning” med visse kriterier; de er ikke nødvendigvis vanntette. Om man ønsker en enkel, svart og hvit, verden og etikk, ligger den åpen. Personlig finner jeg likevel interesse i å vite om noen har vært ”nærme” å gjøre noe(og evnt hvordan stil det er i er da en viktig tillegsinformasjon), og er det ikke også slike ting Kjuge-bloggen er til?
Nå beklager jeg et langt og vanskelig innlegg på norsk! Håper jeg ikke blandet meg for mye inn i den vel egentlig ”lokale” diskusjonen om etikk…
Takk for besøket, håper jeg får komme igjen!
Tomas
@Tomas: Jag instämmer i allt du skriver. Prestationen av er båda är enastående och väldigt intressant läsning. Jag gläds med er båda! Jag är ledsen om detta inte framgick.
Jag tycker däremot inte att det är ok att rapportera som "första repetition" eller "bestigning" vare sig på bloggen eller 8a. Men det har jag nog varit tillräckligt tydlig med :-)
Jag är beredd att hålla med om att jag i det här fallet försökte förvrida etiken till min egen fördel. Jag tror att det det märktes tydligt att det var en desperat människas blinda famlanden. Harald har naturligtvis rätt här, precis som alltid annars.
Dock finns det gråzoner,och jag måste säga att jag någon gång klättrat Mamma mu, utan att gå upp till toppen av stenen och istället gått ner i trädet efter mantlingen istället. Är det okej?
Jag har tänkt över saken lite mer och kommit fram till jag inte håller med Harald.
I Haralds värld är det svart på vitt, i min finns det nyanser.
Ta Hettsitt på hultasten som exempel. Jag tror att alla är överens om att man kan hävda bestigning(rapportera in till 8a, skriva i bloggen, osv) om man hoppar ner efter mantlingen, även om man inte klättrar upp till stenens absoluta topp.
Likväl tror jag att vi alla är överens om att man inte kan hävda bestigning om man droppar från juggen på Alla vill till himmelen..., ca 1/3 upp för problemet.
Det som finns där i mellan är en gråzon där det finns utrymme subjektiv tolkning.
Personligen kände jag att gjort en legitim bestigning av problemet varför jag valde formuleringen som "första repetition" samt rapporterade in på 8a.
Jag är medveten om att det kanske inte är i den bästa stilen, men likväl tillräckligt god.
Vi rör oss ständigt i gråzoner angående stilar, kanske inte Haralds absoluta värld, men i den verkligen man möter när man är ute och klättrar. Kanske har man inte tillräckligt med tid och spottare och väljer därför att jobba in en toppout med topprep. Kanske når man inte startgreppen på Imperator ss och sitter därför på en padda.
Så länge man är ärlig och tydlig med vad man har gjort ser jag inga problem med gråzoner i etiken, jag menar vad är det värsta som kan hända? Att Harald efter att ha tagit på startgreppen på ett problem helt snötäckt kommer hem och säjer,
"-Jag gjorde Lajfstajl men jag tog bara på startgreppen eftersom resten av problemet var snötäckt."
Varpå Kalle svarar
"-Okej, kul för dej."
Det är fint det du skriver Erik men jag håller inte med dig. Du tänker inte på historien i ett område. Så mycket extraarbete som folk lagt ner tidigare för att göra någonting i god stil. Jag kanske börjar bli gammal och gnällig men personligen tycker jag att man visar respekt för dem genom att fortsätta använda samma riktlinjer. Det kan ju mycket väl vara så att FA på Aerodynamiten var tvungen att backa ner pga snö och komma tillbaka en annan dag. Det vet jag inget om men det är bara ett hypotetiskt exempel. Folk har kånkat runt på stegar, borstat urtoppningar mm mm för att kunna undvika topprep och nerhoppningar fr jug. Jag vill inte ta någonting ifrån dig men jag tycker inte, precis som i diskussionen med claus, att man behöver ha så bråttom med att hävda att man klättrat ett problem. Det är väl bara att göra det i bästa stil och så vara nöjd med det när det nu händer. Om man vill göra det i en dålig stil så kan man väl ändå skriva om det i bloggen men bara säga att: "jag gjorde NÄSTAN problemet". Det är ju fortfarande intressant att läsa om det, även om det inte är en riktigt bestigning ;)
@Erik
Problemen du nämner ovan slutar alla med att man mantlar upp och ställer sig uppe på blocket, även om det inte är på toppen. Jag tror ingen av förstabestigningarna på framsidan av Hultastenen gjordes ända till toppen men jag kan ha fel. Nu är det i alla fall traditionen som styr etiken och på Hets/Hetsitt hoppar alla(?) ner EFTER mantlingen. Därmed kan tom en färgblind som jag anse att det är ok. Jag skulle däremot aldrig tycka att det är ok att droppa INNAN mantlingen. Mantlingar kan vara lätta ibland och svåra i bland, boroende på personliga kvaliteer och yttre förhållanden.
Du skriver att alla är överens gällande ditt resonemang om "Hetsitt" VS "Alla vill till himlen" ovan. Någanstans mellan dessa ytterligheter på skalan finns en massa problem som alla kommer tycka väldigt olika om. Är det ok att droppa innan mantlingen på "Fubbick" om det ligger snö på toppen? Moby Dick? Clark Kent?Ahab? En klok ko? Pinochio? Lithium? Sonic? Mandomsprovet? Mödomsrovet? Caspersens? Stress? Ja?/Nej?/Kanske?/Det beror på?
Resonemanget ovan faller naturligtvis helt platt om man bara klättrar för att det är roligt. Men då är detta en ickediskussion eftersom då finns det ingen anledning att nämna vare sig grader eller problemnamn. Ditt välskrivna och läsvärda inlägg är helt baserat på att rapportera en prestation, mätt i grader och problemnamn. Prestationen blir inte mindre för att problemen inte mantlades/toppades, men problemen förblir otickade. Tycker jag.
Det viktiga är att man är ärlig mot sig själv och mot andra. I ditt ursprunliga inlägg skrev du "Det kan tilläggas att jag gjorde problemet i norsk stil, något som jag naturligtvis skäms för." Tomas vill inte stå för sin "norska" stil/etik men efter att ha funderat så tycker i alla fall du att bestigningen av Aerodynamiten är legitim, sett utifrån Eriks Grandelius etik. Så länge du är tydlig med detta så får andra värdera detta och bilda sig en egen uppfattning. Med tiden kanske din etik blir den rådande, vem vet?
Gällande Lajfstajl så kan jag garantera att jag aldrig skulle nöja mig om jag inte stod på toppen! Oavsett om alla andra skulle kalla ett dropp från kanten för en legitim bestigning...
Vi tycker olika helt enkelt. Nackdelen med att hålla sig till svart/vitt är att man aldrig hamnar i sådana här intressanta diskussioner :-). Tack!
Med vänlig hälsning,
Harald
først og fremmest vil jeg gerne rose Erik for det gode indlæg samt hans kunnen på graniten.
når det så er sagt; Sort på hvidt har man ikke toppet et problem førend man står på toppen, men skal det være firkantet?
om Erik har klatret Aerodynamiten low start skal jeg ikke gøre mig klog på, det mener jeg er op til ham selv at vuderer (er udtopningen nem for en havde man overskud osv) føles det rigtigt at hævde.
jeg har selv hængt i kanten på Lättja uden at komme op over (trods den lette mantle) og ville aldrig have hævdet at have klatret problemet, da det var fordi kræfterne havde sluppet op og ikke pga sne/is!
Jeg har dog aldrig selv klatret på problemer som jeg ikke har kunnet toppe ud pga "dårlige" forhold, jeg har derimod stået på 2 crashpads for at kunne nå start grebene på Snapphanen hvilket også kan diskuteres, hvorvidt det er ok.
at jeg derimod giver claus fuld credit for at have klatret Regretto er der ingen tvivl om... hvad i ikke kan se på videoen er at han faktisk var længere oppe af siden med masser af overskud og snakkede med os andre om is og sne og at det nok var lettest at klatre ned igen via træet.
Som Erik omtaler mht Hets bliver den også mantlet lavt i forhold til stenens absolut højeste punkt hvorefter jeg ser problemet som slut, da der ikke er, for mig, er flerer sværer bevægelser før stenens top.
Je kan sagtens se problematikken i at man kan "lyve" sig om ad problemerne i skoven hvis bare man klatre under "dårlige" forhold.
Men det er sådan jeg ser det...
De flesta av de problem du nämner kräver enligt mej att man toppar ut då mantlingen är en väsentlig del av utmaningen. Jag var själv när att falla av på mantlingen på lättja back in the days och jag tyck även här att mantling är en mental utmaning.
Död och pina kan jag tycker jag är okej att droppa från kanten på eftersom det antagligen är det lättaste sättet att komma ner på hur som helst. Samma gäller på mödomsrovet.
Även på adamntium tycker jag att det är okej att hoppa ner när man står upp på juggen efter mantlingen, men jag antar att det är subjektivt.
Man måste väl kunna anpassa etiken lite efter omständigheterna. Om det i frankenjura är livsfarligt att toppa ut pga det är mossigt, löst och högt så anpassar man etiken. Om det på kjuge är livsfarligt att toppa ut pga snö så får man väl även här anpassa etiken. Givetvis är det meningslöst att klättra ett mantlingsproblem under sådana omständigheter.
Jag menar helt helt enkelt att det är opraktiskt att ha en etik som tvingar en att antingen skotta hela stenen med hjälp av topprep eller stanna hemma när det är snö i ett land som Sverige. Det kanske är mer "pure" men det är oändligt mycket mer omständigt.
det kanske är opraktiskt men det är ingen som säger att du måste stanna hemma. klättra och ha kul så långt du vill på ett problem. vill du ticka det så toppar du det! än en gång: min åsikt! det kan vara jobbigt att skotta men lite skit får man fan ta, det är redan så mycket lättare att ticka med vinterstick jämfört med sommarstick. om man nu inte behöver toppa heller så kommer alla stackars sommarklättrare verkligen ha det hårt att hålla jämna steg :)
Du har inte borstat mycket mossa i dina dar hör jag. Men vad vet jag om det som inte är ute i verkligheten och klättrar. ;-)
Du behöver inte stanna hemma. Du behöver bara sluta ticka problem du inte har toppat. Tycker jag.
Att berättiga en nypåhittad snörepetitionsetik för Kjuges block , som har tydliga topouts, genom att hänvisa till lokal förstabestigaretik från Frankenjuras höga vägg-bouldering känns inte helt relevant. Antalet problem på Kjuge som slutar under kanten/toppen går nog att räkna på en hand.
Tro det eller ej men det är faktiskt inte första året som det ligger snö på Kjuge... :-)
Jag tror inte att vi kommer längre här. Vi får göra upp i min källare istället. Då vinner du välförtjänt som vanligt. Du är välkommen när som helst :-)
Mvh H
Ja, det är nog bäst att jag kommer till din källare och blir ordentligt uppstramad, så att den här förkastliga norska vekheten kommer ur kroppen.
Ps.
Ingen av oss hade chans på ditt problem Sickard(7B+). Måste verkligen stramas upp.
Ett norrländskt instick i debatten. Jag tycker att alla ni har helt rätt!
1) Harald har absolut mest rätt. Man vet innerst inne var problemen startar och slutar.
2) Erik har rätt med att det finns en gråzon med utrymme subjektiv tolkning. Vissa sekvenser förändras/förbättras/förflyttas med tiden. Men blir det betydligt lättare så ska även gradering justeras.
3) Thomas Norska bestigning är det enda vettiga om man ska klättra i ett land där snön faller. Ska man må bra så måste man klättra ute oavsett urtoppningar.
4) Allt är Jens fel. Om man (läs: Erik) inte hade ett scorecard på 8a, skulle man då hävda att man gjort bestigningen när man vet att man inte klättrat hela problemet?
PS. Man blir sjukt imponerad och inspirerad av er framfart. Det blir nog ett kjuge-besök i år också. DS.
Väldigt intressant diskussion killar! Inspirerade till och med mig, som aldrig brukar göra inlägg här, att lägga mig i debatten.
Så vitt jag förstår finns det och har det alltid funnits en gyllene regel för klättring: ´"En tur/en led ska göras i den stil som förstabestigaren använde." Varför frångå denna princip nu? Om förstabestigaren toppade ur, då toppar man själv ur. I annat fall har man inte gjort problemet.
Eftersom jag ansluter mig till denna etik så profylaxandades jag mig nyligen upp på toppen av ett problem på Kjuge med snö på slutgreppen (absolut inte så svårt som de problem som ni omnämner, men trots allt vid min personliga övre gräns). Jag hade jobbat på problemet länge, och när jag stod på slutjuggen och insåg just hur hal och jävlig den avslutande trea-klättringen var så var jag benägen att ge upp. Men insåg att jag då inte skulle kunna ticka problemet och tvingade mig själv att toppa ur. Jag skulle dock aldrig ge mig på en high ball under sådana förhållanden. Möjligen skulle jag öva in starten. Men jag skulle vänta med tickförsöket tills snön var borta.
Sen kan man ju, som alla nog nu har påpekat, faktiskt klättra för att det är roligt och utan tick. Vilket min seriösa uteklättringsabstinens inom kort kommer tvinga mig att göra.
Grym tråd...mycket välskriven och intressant! Personligen tycker jag Erik ska besöka Haralds källare, sträckas upp, träna hårt och åka tillbaka till Kjuge och göra problemet i god revansch-stil!
Med tanke på hur grymt fint det såg ut när erik & geir var på verket för 2 veckor sedan och visade oss stockholmare hur en slipsten ska dras...så kommer det gå lätt!
/T
Ni är så sjukt fundametalistiska ni gåsapågar. Släpp regelboken och ta det lugnt en stund. Det luktar skräck för den yngre generationen att skrika utanför linjen på varje boll.
Klart att man med gott samvete kan ticka en 8a om man tar toppjuggen. En 4+mantling efter en brant 7c spelar ingen roll för klätterprestationen och man kan med gott samvete skryta i media. Om man droppar från kanten på hale bopp, har man då inte gjort problemet?
Go Erik!
Hale bopp görs med avslutande mantling.....i god stil. Annars kommer vi få på tok för många gråzoner.
Lathet rimmar inte gott med klätterprestationer.
/ Tor
Det kan tilläggas att på alla problem som nämns i inlägget låg det en gång i tiden mossa på samma plats som det under den senaste veckan har legat snö. Mossan borstades bort av ambitiösa förstabestigare för att problemet skulle toppas ut av förstabestigarna själva OCH av kommande , starkare, generationer. Inget droppande från kanten med andra ord.
Men det kanske var fel? Mossan kunde kanske lika gärna fått ligga?
Måste sluta nu. Erik kom precis för att få sin uppsträckning. Tyvärr blir jag väl förnedrad samtidigt :-)
"Klart att man med gott samvete kan ticka en 8a om man tar toppjuggen".
Fucking hell alltså, kom in i matchen mr anonym
Så kom då Erik till min källare för att få sin uppsträckning. Jag försökte bryta ner honom verbalt och han försökte bryta ner mig fysiskt. Jag misslyckades...
Tobbe var också oförskämt stark. Tack för uppsträckningen grabbar :-)
Har ni hört den om Norrmannen som trodde han var första människan på Mount everest topp ?
Han toppade inte ut "for de var för mye sne på toppa"
HO HO
Fredrik
Efter Fredriks sista inlägg borde jag egentligen hålla tyst, för det var klockrent!
Jag tycker det var kul att läsa inlägget Erik, men jag håller inte med dig alls. Precis som Harald säger så tycker inte jag att ni har tickat problemen. Det är ingen som helst gråzon.
"Död och pina kan jag tycker jag är okej att droppa från kanten på eftersom det antagligen är det lättaste sättet att komma ner på hur som helst."
Det här är ju ett bra exempel på att du är ute och cyklar. Det enklaste sättet att komma ner har inget att göra med huruvida du har skickat ett problem eller inte.
Bäste Anonym, visst bör du hålla tyst, och för er övriga kan jag tillägga att jag efter en diskussion med Harald i helgen bättre inser problematiken i frågan utifrån ett bredare etiskt perspektiv och medger därför att jag aldrig klättrat problemet i fråga. Jag har även tagit bort det från mitt scorecard.
Wow! Som redaktör för sveriges främsta klättertidning (okej då, enda klättertidning) brottas jag dagligen med arga purister bland de gamla alpinisterna. Hade ingen aning om att samma diskussion pågick inom bouldering. I kommande nummer tänkte jag låta några alpinister breda ut sig om begreppet "god stil". Men nu inser jag att jag gärna vill ha med fler vinklar! Harald, Erik, Malin - nån som nappar?
John (Bergsport-redaktören)
bergsport@brant.se
Skicka en kommentar