På vägen mellan Torsebro och Hulta ligger ett block i vägkanten som jag alltid bromsar in vid, men jag stannar sällan för att klättra. Sett från vägen är blocket väldigt inbjudande med en vacker röd vägg, ett litet tak och en perfekt arete. Problemen sägs också vara fina, i alla för dem som bemästrar vertikal klättring på små aviga crimpar. Själv har jag oftast fastnat på instegen och drömt mig bort till Hultastenens branta jugklättring.
Jag hittade faktiskt ett gammalt klipp i datorn från ett tillfälle då jag trots allt stannade bilen, kämpade mot drömmarna om Hulta och tog mig upp för blockets finaste. Lycka!
2 kommentarer:
Riktigt fin!
så gott att se dig posta igen harald :)
Skicka en kommentar