Ny highpoint på efterlængtat projekt!

Under ett sællan skådat mæstarmøte gjorde Tobbe ny highpoint på Huggsexa sittstart. Det ær inte utan att pulsen går upp och att fingrarna børjar svettas :)

Vinteraktiviteter del I

Work session, Sonic ss 8A from Tobias Andersson on Vimeo.

På grund vår oerhörda motivation(eller snarare för att vi inte har något bättre för oss) har vi spenderat en hel del tid på kjuge senaste månaden. Detta trots att de senaste årens trend med snö på vintern, som även gör sej gällande i år, känns ovant för oss skåningar. Kanske vi helt enkelt inte har förstånd nog att hålla oss inne. Teamet består av Tobias("nittonåring med exterm utvecklingskurva"), Johan(pappaledig och nyligen återvänd skåning) och jag själv(nyss hemkommen från en deprimerande vistelse i frankrike).
Första tiden hemma för mej har mest bestått av att få tillbaka nypet och draget, och på den fronten har lunds trägrepp än en gång visat sej ovärderliga. Jag har även gjort en ny serie grepp under projektnamnet "Nu ännu mindre". Tobias är stark som fan och rev av sitten till "Duken" för några veckor sedan. Och Johan fullbordade sin comeback här om dagen med en bestigning av ovannämnda sittstarts ståstart. Men framför allt har vi gått fram och tillbaka(kanske i ett försök att hålla värmen) mellan projekten. Med i stort sett obegränsade tillgångar på tid, motivation och fingerstyrka är förhoppningarna stora om att iallafall några ska åka ner innan det blir för varmt någon gång i maj. De mest intressanta projekten är:

Huggsexa ss
Förmodling det lättaste på listan. Kan delas upp i en 7c+/8A del som leder in i ståstarten som är 7C/7C+, borde landa på 8A+ sammanlagt. En sak är iallafall som säkert, det är det bästa svåra problemt på kjuge både vad det gäller linje och moves. Klättring blir helt enkelt inte bättre än så här. Kalle var nära att göra den för två år sedan när han var ung och lovande men blir förhoppningsvis inte alltför besviken om någan annan gör den först.

En klok ko ss
Tobbes lilla baby med för kjuge ovanligt hårda slopermoves. Jag begriper mej inte på hur han gör det men han gör det iallafall. Moven är känsliga och explosiva på samma gång så det är svårt att veta hur svårt det egentligen är, men ligger nog i 8B-trakten.

La bohéme ss
En klockren linje med två långa moves på krimpar. Kompromisslös klättring, det finns liksom inget sätt som man skulle kunna komma undan med en lättare beta. Vi har gjort det första movet men det andra avisar oss gång på gång. Dessutom ligger den i ett köldhål. Skulle tro att graden ligger på 8B/8B+. Mer träning på trägreppen behövs här.

Tunn luft
Det, av oss iallafall, minst utforskade problemet på listan. Det ultimata projektet, ett stort tak högt över marken med långa moves på krimpar. Folk har stått och glott under det sedan man började klättra på kjuge. Jag har gjort första movet som består i att man tar två gaston ovanför huvudet för att sedan flytta upp en fot väldigt högt och det känns som att man går sönder invärtes. Sedan sträcker man sej ut till första krimpen i taket och faller därefter in i ett underkling, sen är det ett långt skickt till en spricka som jag tror är okej. Endast Oskar har lagt ner någon större ansträngning på det här problemet och hävdar att det är 8B+ iallafall.

Förutom projekten finns det även en del redan etablerade problem som vi inte gjort, sonic ss som det mest tilltalande och en del andra lägre problem av tvivelaktig kvalitet. Johan utnyttjade sin stora världsliga visdom(som imponerar Tobbe djupt) till att hitta en ny hälkroksbeta på ovanstående problem så nu är det bara 8A men betydligt skönare klättring. Här är en video från senaste sessionen, tyvärr var det is på de övre greppen.

http://vimeo.com/18298271

Yaaay

Duke of Alba ss 8A+ from Tobias Andersson on Vimeo.

Fyra sjuor & en åtta i Buthiers

Här kommer äntligen videon där Partage är med. Temat är highball, enjoy!

Törkerull 7B+, flash

Flash av Törkerull 7B+ i Foten. Outfitten är det senaste!

Video från helgen

Jag och Erik har precis kommit hem från tre dagar på Kjugekull. Höjdpunkten var när Erik skickade Lajfstajl 8A som är på videon här ovan. Inom kort kommer en utförligare rapport av Erik ;) Kanske…

Chrystal Ball, Hampi

Ett läckert problem med ett riktigt stort move :)

Double Tap, Hampi

Den från Pilgrimage kända dubbelareten.

Sleeping Buddha, Hampi

Ett riktigt fint problem i Hampi som inte är så lätt som man kan tro… Till sist kommer Cake Man och säljer kakor :)

Nya Pilgrimage, Hampi 2009

Vad händer om man släpper lös två fullständigt galna danskar i Hampi, Indien? Det får ni se här:

I rollerna som Chris och Nate har vi Anders och Jeppe :)

Regretto 7C+ FA?

Regretto 7C+. Kjugekull, Sweden from Jens Jørgensen on Vimeo.

Som lovet er her videoen af Regretto 7C+. Problemet er med stå/hopstart, men en Sit Start vil være mulig for de ekstra stærke!
Som beskrevet tidligere ligger problemet på det store blok til venstre for Stress 7B (I-8:H1, i guiden).

The search!

This is a bit a footage from a few of the newer places in Skåne, out in the boonies. I managed to delete a large amount of quality footage by accident but cant do anything bout that just now. The sound is crap, the lighting is awfull and the angles are monotonous. But, the rocks are real and waiting for anyone. Get out the link to Johns blog or the secet map. HAPPY NEW YEAR!!!

THE SEARCH! from David Crawley on Vimeo.

Duke of Alba

Ibland lyckas man på något märkligt sätt att klara saker man aldrig någonsin trodde att man skulle klara. Tex att dra sig upp för de små greppen på "Duke of Alba". När jag kände på den senast (strax efter förstabestigningen) kunde jag inte ens etablera mig i någon position. När jag nyligen försökte igen så kändes det betydligt bättre och på tredje sessionen satt den. Två gånger till och med. Jag har med stolthet reggat den som 7C+ i min loggbok för det tycker jag att den håller. Nu tror jag att jag aldrig någonsin kommer klara sittstarten...

A history of violence

OLA OLSSON -VÅLDSAM from David Crawley on Vimeo.

Classic road-side test piece!

Power of Goodbye 7b+- Norra Strö bloc from David Crawley on Vimeo.

Beta

Att ha/få "rätt" beta när man kör på ett problem ligger nog högt på varje klättrares prioritetslista. Man vill ju inte stå en hel dag och jobba på en eftertraktad FA och strax innan hemfärd kommer man på att man skall stöta vidare istället för att korsa. Men då har krafterna tagit slut...

Ännu värre är det när man blir serverad fulbeta och får slita ont och göra move som är både ett och två plus hårdare bara för att kompisen är säker på att sin sak, trots hans begynnande Altzheimer.

Men surast är det ändå när man med stolthet har tickat ett hårt problem med den gängse betan och därefter kommer (den svagare) kompisen och förstör problemet med en ny, och uppenbarligen lättare beta, samtidigt som han också lyckas trolla sig upp. Nu blir det fel hur man än gör:
-Om man försvarar graden så får ju kompisen nöjd och glad en meriterande tick han uppenbarligen inte gjort sig förtjänt av eftersom han inte orkade korsa utan tvingades stöta vidare istället.
-Eller så föreslår man en nedgradeing vilket i bästa fall får en att framstå som en missunnsam gradpolis, och i värsta fall som en jubelidiot. Bara för att man orkade korsa.
-Eller så föreslår kompisen själv en nedgradering vilket får honom att framstå som "Brave and Humble" alltmedan man själv framstår som en soft gradjägare som fallit i händerna på Scorecarddjävulen. Bara för att man orkade korsa.

Hur kompisen känner inför de tre olika scenarierna som han utsatt sin kompis för går vi inte in på här.

Detta är naturligtvis inget reellt dilemma för oss som bara klättrar för att det är roligt, unnar kompisarna all framgång och samtidigt gärna jobbar in en fulbeta bara för att det är så roliga flytt...


Den riktiga Beta-frågan lyder: Är det ok att ett problem begåvas med två grader beroende på vilken Beta som använts? Jag talar inte om eliminationer här utan om sekvenser eller tekniker (med/utan hälkrok, statisk/dyno etc). Ett exempel från verkliga livet är Infidèle. Fler exempel? Rätt eller fel?

En svag klättrare som alltmer ångrar sin nya beta

Två från Valje

Här kommer två klipp på högklassiga problem i branta Valje, båda med lite annorlunda beta...

Resandets mentala begränsningar

En lite hårdare lösning av en lite hårdare klättrare hittar du här.

Valje Nöje

En lite mer teknisk lösning av en lite mer teknisk klättrare hittar du här.

Norra Strö

På vägen mellan Torsebro och Hulta ligger ett block i vägkanten som jag alltid bromsar in vid, men jag stannar sällan för att klättra. Sett från vägen är blocket väldigt inbjudande med en vacker röd vägg, ett litet tak och en perfekt arete. Problemen sägs också vara fina, i alla för dem som bemästrar vertikal klättring på små aviga crimpar. Själv har jag oftast fastnat på instegen och drömt mig bort till Hultastenens branta jugklättring.

Jag hittade faktiskt ett gammalt klipp i datorn från ett tillfälle då jag trots allt stannade bilen, kämpade mot drömmarna om Hulta och tog mig upp för blockets finaste. Lycka!

Den fantastiska "Terra Incognita"

Säsongspremiär

Igår hade jag en inofficiell smygpremiär av utesäsongen. Lite sent kan tyckas, men jag lyckades tajma utmärkt stick med ett stort, uppdämt klättersug. Planen var att i ensamhet ägna mig åt lite välbehövlig förnedring och självförakt i syfte att finna motivationen att komma igång med träningen igen. För att inte riskera att hänfalla åt softa slabbar (där en ansenlig vikt måste ses som en fördel eftersom man då står stadigt på fotstegen) så begav jag mig inte till mysiga Kjuge utan till den alltid lika branta och skräckinjagande Hultastenen. Dessutom var sannolikheten minimal att stöta på någon som kunde bevittna min förnedring, eftersom Hultastenen fortfarande inte verkar ha fallit "populationen" på läppen. Att regnet hängde lite i luften gjorde ju inte saken sämre, då lite fukt på greppen alltid är ett godtagbart alibi för en undermålig prestation.

Planen sprack direkt när jag väl på plats kunde konstatera att jag inte skulle bli ensam. Både Kristian från Malmö och Johan med vänner hade tagit sig dit för att fånga den svårflörtade "Mamma Mu". För att inte verka helt asocial hängde jag på i jakten och det kom tyvärr att bli en riktigt rolig session i trevligt sällskap. När sen sticket var perfekt och jag till slut lyckades skicka, så var ju hela dagen förstörd. Det blir aldrig som man tänkt sig...

Det var en gång för länge sen... (dagsflash utan spot)

Kristian var också riiiiiktigt nära att skicka "Mamma Mu", men nära skjuter som bekant ingen kossa. Efter att vi båda spillt ytterligare lite krut på en annan kossa ("Bo-Ko") lade vi våra sista krafter på "den där sprickan som ligger på baksidan av det lilla blocket bredvid Hultastenen". Med sittstart, definierade startgrepp (två tydliga sidotag), dubbeljam i fingerspricka (aj!), dyno till kanten och en riktigt avig mantlig så bjöd problemet på både mer motstånd och underhållning än man kunde först kunde ana. Efter många försök och en helhjärtad insats lyckades Kristian trolla sig upp för "Copperfield" med en meriterande förstabestigning. Kristian föreslog ödmjukt slashgraden 6C/7B men jag lägger utan tvekan min röst på 7B. Men så suger jag också på jam...

Förstabestigningen av "Copperfield", 6C/7B

Bleau 09 from David Crawley on Vimeo.