Gårdagen började fruktansvärt dåligt med förseningar, städning och tjafs. Allt bara för att snabbt bytas ut mot total misär när jag äntligen stod framför Specialized 7C(+?). Jag, Peter Bosma och John Påhlman gjorde vårt bästa och till slut kom Peter upp men det var också det enda som egentligen hände.
Jag var helt knäckt på mig själv och kände nästan för att lägga ner klättring totalt men istället åkte vi ut till Wallenbergs herrgård för att känna på Franz-Jaeger. Vi blev snabbt taggade och efter intensivt betaletande hittade jag en sekvens med ett e-v-i-l fingerjam som fungerade bra för mig. Så bra att jag flög av sista movet... Damn. Blev uppeppad av Peter och John och gick på igen. Tusen försök senare hade jag fortfarande inte fått det att fungera och jag började analysera jammet. Försöket efter funkade allt perfekt och jag fick äntligen gjort den.
Vet inte vad graden står i men för mig kändes det som en klockren 8A. Väldigt tekniskt och samtidigt mycket kraftfull. Som så ofta måste man ha alla marginaler på sin sida annars åker man av, när som helst på problemet.
Idag känner jag mig helt sjukt sliten i hela kroppen men kan konstatera att den stora segern igår var att min bicep fungerar igen. Snart är det a muerte igen, var så säker!
Stay tuned för bilder på gårdagens session.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bra jobbat! Klart sugen på att åka dit så fort fingret är helt.
Skicka en kommentar