Åkte direkt från Marocco och flygplatsen till Västervik för att ställa upp i andra deltävlingen i Svenska Bouldercupen. Har kommit fram till att jag hade alla möjliga ursäkter (sömnbrist, matbrist, boulderbrist, sjukdom mm mm) för att inte klättra bra men det hjälper liksom inte. Den dåliga känslan ligger kvar. Inne i mitt huvud känns det fortfarande hemskt, första tävlingen på två år som jag inte kommer till final. Stod i mitten av kvalet och kände det som att det var en hemsk feberdröm, jag svettades som om jag försökte springa maraton och kunde inte, repeterar KUNDE INTE ta i överhvudtaget. Argh, det var bara att försöka lösa enstaka moves för träningens skull och sen börja heja på Lill-Erik Grandelius som gjorde sin bästa tävling på länge!!! Fantastiskt imponerande, way to go!
Nu ett par dagar efter tävlingen har jag nästan blivit av med feberattacken som kom som ett resultat av tävlingen och börjar känna mig redo att träna igen. Puh...
En sak lärde jag mig betydelsen av i Marocco i alla fall:
A muerte!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar