Duke of Alba

Ibland lyckas man på något märkligt sätt att klara saker man aldrig någonsin trodde att man skulle klara. Tex att dra sig upp för de små greppen på "Duke of Alba". När jag kände på den senast (strax efter förstabestigningen) kunde jag inte ens etablera mig i någon position. När jag nyligen försökte igen så kändes det betydligt bättre och på tredje sessionen satt den. Två gånger till och med. Jag har med stolthet reggat den som 7C+ i min loggbok för det tycker jag att den håller. Nu tror jag att jag aldrig någonsin kommer klara sittstarten...

Optimisterna...

Trots lördagen dåliga väder kunde jag(Ola Olsson) & Mr Crawley inte hålla oss, Daniel o John hade hittat ett nytt block norr om Vånga som innehöll ett stort tak med stora grepp och ett par grymma linjer, imponerande hur dom hittar alla dessa block. John var redan på plats då vi anlände med stor nyfikenhet och höga av allt kaffe vi duckit hemma hos Ehmanns i väntan på att det skulle torka lite mer... Skurarna avlösta varandra och det gick åt många handukar, mycket krita och en hel flaska av hemligt torkningsmedel :-)
Vi körde på två linjer, bägge startar på det stora greppet längst in under taket, en linje blev gjord (den som går rakt genom taket och upp på "skölden" ~6c), den andra som går ut till höger bet ifrån men kommer nog när det är lite torrare (~7b).
Sen måste jag nämna vår nya bouldermaskin från K-town, Henke, som vi misstänker har hydraulik i fingrar och armar. Ni har redan sett honom flimra förbi på "Våldsam-filmen" och ni kommer nog se mer av honom i framtiden. Här drar han av "Dumbo" lite lätt...Suktar efter bättre väder...

A history of violence

OLA OLSSON -VÅLDSAM from David Crawley on Vimeo.

Classic road-side test piece!

Power of Goodbye 7b+- Norra Strö bloc from David Crawley on Vimeo.

Beta

Att ha/få "rätt" beta när man kör på ett problem ligger nog högt på varje klättrares prioritetslista. Man vill ju inte stå en hel dag och jobba på en eftertraktad FA och strax innan hemfärd kommer man på att man skall stöta vidare istället för att korsa. Men då har krafterna tagit slut...

Ännu värre är det när man blir serverad fulbeta och får slita ont och göra move som är både ett och två plus hårdare bara för att kompisen är säker på att sin sak, trots hans begynnande Altzheimer.

Men surast är det ändå när man med stolthet har tickat ett hårt problem med den gängse betan och därefter kommer (den svagare) kompisen och förstör problemet med en ny, och uppenbarligen lättare beta, samtidigt som han också lyckas trolla sig upp. Nu blir det fel hur man än gör:
-Om man försvarar graden så får ju kompisen nöjd och glad en meriterande tick han uppenbarligen inte gjort sig förtjänt av eftersom han inte orkade korsa utan tvingades stöta vidare istället.
-Eller så föreslår man en nedgradeing vilket i bästa fall får en att framstå som en missunnsam gradpolis, och i värsta fall som en jubelidiot. Bara för att man orkade korsa.
-Eller så föreslår kompisen själv en nedgradering vilket får honom att framstå som "Brave and Humble" alltmedan man själv framstår som en soft gradjägare som fallit i händerna på Scorecarddjävulen. Bara för att man orkade korsa.

Hur kompisen känner inför de tre olika scenarierna som han utsatt sin kompis för går vi inte in på här.

Detta är naturligtvis inget reellt dilemma för oss som bara klättrar för att det är roligt, unnar kompisarna all framgång och samtidigt gärna jobbar in en fulbeta bara för att det är så roliga flytt...


Den riktiga Beta-frågan lyder: Är det ok att ett problem begåvas med två grader beroende på vilken Beta som använts? Jag talar inte om eliminationer här utan om sekvenser eller tekniker (med/utan hälkrok, statisk/dyno etc). Ett exempel från verkliga livet är Infidèle. Fler exempel? Rätt eller fel?

En svag klättrare som alltmer ångrar sin nya beta

Nya problem är upplagda på kjuge.nu!

Nu har jag uppdaterat hemsidan med alla nya problem som är inrapporterade (och några till). Nu kan alltså alla ni som misströstat och låtit bli att rapportera in era förstklassiga nyturer vädra morgonluft och kanske ge kjuge.nu en chans till.
Kom igen, tveka inte! Rapportera in!

Blöt dag.

Åkte tidigt från Köpenhamn för att komma ut och få en hel dag på Kjuge. Väderprognosen lovade sol och goda temperaturer. Tyvärr visade det sig vara en sån dag där det inte räcker med att toppen av blocket man ska klättra på är blött, utan faktiskt hela stenen, varenda kvadratcentimeter av den...

Vi gav däremot inte upp utan jobbade snabbt igenom Rockstar, första gången för både Rasmus och Kim, och drog oss sen ner mot ängarna. Jag lyckades göra en minst sagt dramatisk förstarep av Cheezes där jag desperat slidade omkring uppe på toppen. Det är faktiskt ett ganska häftigt problem som kräver bland annat balans, knoppcrimpkapacitet över det vanliga samt en riktig de luxe Kjugemantling. Förstabestigningen gjordes av Harald 2002 (?) och han satte då graden i 7B. Jag skulle vilja säga att den nu klättrats av en mycket bättre klättrare på ett mycket bättre sätt :) Graden stämmer nog ganska bra, det skulle kunna vara så att den förtjänar ett + också men om 7 år när näste man tar sig upp vet vi mer.

Kalle out..